Ordet tidstjuvar förekommer just nu i var och varannan mun och används lite slarvigt om alltifrån att surfa, se på tv och grannar som råkar komma på besök. Det känns skönt att säga tidstjuvar – då låter det som om vi inte rår för att det blev som det blev. Men det gör vi. Och vill du bli klar med manuset i stället för att följa nästa avsnitt i en tv-serie, eller umgås med varenda brylling som visar sig på tröskeln, ska du läsa vidare.
De äkta tidstjuvarna motsvarar allt det som inträffar trots att vi inte planerade för det och som vi inte har någon möjlighet att säga nej till, till exempel olyckor, sjukdomar, trafikförseningar, konflikter i barnens skola och andra problem som måste tas itu med.
Knepet är att identifiera de falska tidstjuvarna som egentligen är helt oskyldiga – det är vi som har tackat ja till dem och bjudit in dem. Så snart du identifierat en falsk tidstjuv kan du bestämma dig för om du tackar ja eller nej. Nedan följer några exempel på falska tidstjuvar.
Internet, mobiltelefoner och TV-serier
Det är väl inte internet som kommer och plockar tid ur fickan på dig, utan du plockar fram mobilen ur fickan för att surfa en stund? Pröva att anteckna några manusidéer i stället. Eller använd dataspel som belöning när du skrivit en viss tid. Skippa TV-tittande eller välj ut de program du verkligen vill se, om du inte tillhör det fåtal författare som faktiskt sitter och skriver framför TV:n.
Grannar, släkt och vänner
Vänner som vill ha grillsällskap och släktingar som plötsligt dyker upp på besök kan ju vara trevliga men det är inte de som tackar ja till att vara med, utan du själv. Säg att du måste bli klar med ett jobb du sysslar med just nu. Om du behandlar skrivandet som ett jobb har du betydligt större chans att verkligen få jobba med det också. Du behöver inte sluta träffa folk, men gör det utanför din arbetstid i stället.
Solen
En del aspirerande författare skyller på solstress när manuset aldrig blir klart. Solstress är alltså en känsla av tvång inför att bege sig ut så fort himlen är blå och dagsljuset ligger på nivåer som får Strålskyddsmyndigheten att slå på varningslamporna. I stället för att slösa med solkräm (som inte heller är bra för våra vattendrag), kan du till exempel skriva fram till klockan 14 innan du njuter av en varm eftermiddag. Valet är ditt, inte solens.
Övertidsarbete
Det här kommer att provocera en och annan lutheransk själ, men om det inte står i ditt kontrakt att du är en slav, kan du säga ifrån om arbetsplatsen föreslår övertidsarbete i tid och otid. Det behöver inte nödvändigtvis vara något fel med att bestämma sig för att arbeta över för att spara ihop till skrivsemester, men om du känner dig tvingad och bitter, pröva med att öva in en enkel mening samtidigt som du ler glatt: ”Nej tyvärr, i kväll är det helt omöjligt, men tack för att du tänkte på mig.” Jag kan tillägga att jag själv sovit över på arbetsplatser och att jag inte fick någon varaktig glädje av mina ”hjältedåd”. Väljer du att ofta arbeta över, satsar du i längden på en annan karriär än författaryrket.
Städning
Visserligen kan det kännas helt nödvändigt att göra fint just där du ska sitta och skriva, men om du börjar städa hela huset är det förmodligen bara ett sätt att skjuta upp skrivandet. Det finns ofta en tröskel inför att sätta sig och skriva. Om du har en jobbig tröskel (det har jag!) kan du testa att lura dig själv till att skriva – hur det går till kan du läsa om här.
Dålig planering
Precis före läggdags kommer du på att du inte skrev en rad trots att du verkligen hade tänkt det. Vill du att skrivandet ska inträffa behöver du planera in det lika kärleksfullt som en fika med din bästa vän.
Jag hör allt oftare kursdeltagare som säger att de ska skriva boken före trettio, eller senast på valfri födelsedag som slutar på en nolla. Med ens minns jag att även jag avlade ett sådant löfte, att min första bok skulle ges ut allra senast när jag fyllde trettio och hur min ångest stegrades när den ödesdigra födelsedagen närmade sig och passerade. Visst hade jag skrivit och det hade till och med blivit flera manus men inget som blivit utgivet. Det kändes som ett misslyckande, men jag kunde i alla fall inte sluta skriva, utan gjorde en ny plan och efter några år hade jag äntligen fått ge ut min 
